En sten släppte från mitt hjärta idag. Hur kunde jag vara så blind innan? Jag har den senaste veckan suttit hemma och slickat mina sår och funderat på en lösning, och idag föll allting på sin plats. Du förtjänade verkligen aldrig mig. Det fick du mig att inse idag när du såg mig i ögonen men det enda jag kunde koncentera på var allt skitsnack som kom ur din mun. Jag ska torka mina tårar nu, så jag kan se bättre, inte för att hitta en lösning (DU förtjänar ingen lösning), utan för att hitta någon bättre. Folk tror så bra om dig, men innerst inne är du så feg och gör allt för att tvätta ditt dåliga samvete. Jag ska avsluta allting här, och aldrig mer skriva om dig, jag ska låta dig förbli det du egentligen är, ett dåligt minne.

Jag hade tänkt att träffa tjejerna ikväll för att ta det lungt, kanske hyra någon film. Men nu väntar jag på att min mamma ska komma hem med lite thaimat till mig. Jag hoppas att jag ska må tillräckligt bra nästa vecka så jag kan börja lägga upp lite fler sminkningar och fokusera på framtiden.